Under 00-talet fasades kåserandet över till att bli en deckarserie i den lättare genren – ”fri från råheter men spännande, fängslande och lättläst”

(citat Sverker Söderström, Sundsvalls Tidning).

Ändå är det den globala brottsligheten det handlar om och hur den till slut når ända in i Hälsingland med dess miljöer av folkmusik, raggarkultur och världsarvsklassade bondepalats.

Utredarna på polishuset i Hudiksvall har dessutom att tampas med intriger inom den egna kåren, med landsortens ständiga brist på resurser och inte minst med länspolisledningens inkompetens.

Men i en bygd där det av tradition saknas både storbolag och satsningar på statliga verk har folk blivit vana att ta saken i egna händer och det sätter sin prägel på polisarbetet.

Läsarna får bekanta sig med kriminalpoliser från Delsbo och Hudiksvall och deras nära och kära.

(”Miljö- och personskildringar är inlevelsefulla och övertygande”, citat Jenny Andersson, Falu-Kuriren.)

I persongalleriet återkommer namn som:

Sofia Berger, kriminalinspektör och amatörmålare.

Erske Båtsman, fiolspelman med Zorns silvermärke.

Ludde Markh, kriminalinspektör och specialist på bluegrass.

Åsa Weijle, företagare inom säkerhetsbranschen och förälskad i hästar.

Dan Persson, cp-skadad ex-polis och konsult, ägare av flera amerikanska bilar.

Elvy Nyhannesson, KD-politiker och kökschef på Hotell Myran.

Johan Thule, legendarisk poliskommissarie.

Fru Lärka, rättsläkare.

Enar Julström, kriminaltekniker.

Olle Fredtörn, polis med hus i närheten av Hagmyrens travbana.

Anten, polisman med ursprung i Etiopien.

Johanna Pantzser, bördig från Ljusdal och f.n. på ordningspolisen i Stockholm.

Carina Wiklander, ung och framåt journalist på Hudiksvalls-Tidningen.

Bahar Bahrami, politisk flykting från Iran, numera Stockholmsdam med firman Exploring Agency.

Benny Jonsson, polismästare med utpräglad Hassela-dialekt.

Bodaström, inhyrd stafettpolis från Småland.

Fler röster om hälsingedeckarna:

Bo Lundin, Sydsvenskan, om ”Rum för mord”:

”Det är ganska ont om uttalat personliga röster i kören av svenska kriminalförfattare, men till undantagen hör absolut Leif Woxlin. – - – Den här serien börjar utan att någonsin låtsas vara kvalificerad kriminallitteratur bli en väldigt trevlig vana.”

Gustaf Rothelius, Bibliotekstjänst, om ”Död på flygplatsen”:

”Med den här boken bevisar Leif Woxlin att han hör till de främsta i Sverige.”